Karin Jonsson

Men?

2012-03-04T00:44:00.001+01:00

Räcker det inte nu?
Polisanmälan är gjord. Bevis finns. Bara så du vet.

Eller inte?

2012-03-03T08:45:00.001+01:00

Vår i marken

2012-03-02T12:52:00.000+01:00

Everything

2012-03-01T08:27:00.002+01:00

Islandsgodis

2012-02-29T08:16:00.001+01:00

Allt möjligt bra och roligt på den här bloggen. Och äntligen vet jag var jag kan köpa Djúpur, Draumur och Hitt.

ISLAND

Jag går och jag går och jag går...

2012-02-28T12:00:00.000+01:00

Man måste få följa sin egen privata sorg längs minnets stigar.
Man måste få följa sin egen lag i alla fall som dessa.

I skogen

2012-02-27T20:09:00.002+01:00

Annonser på nätet

2012-02-26T21:30:00.002+01:00

Vitronskåk, tackslampa, natthuggsbord, pedestal,soofa...det finns många konstiga möbler och nog för att jag visste att det är bostadsbrist, men kan man verkligen få en hel stad för en trea i Götet?

Lägenhet i Göteborg bytes mot Kalmar

Lördagshaiku

2012-02-25T08:49:00.003+01:00

Så dagarna är
inte bara vindstilla
Storm i huvudet

Myran

2012-02-24T09:33:00.000+01:00

Träffade en alldeles förtjusande dam igår som skickade ljuva leenden tvärs över bordet.

Så söt att jag ville ta med hem : ) Kollegan Frida bjöd på god lunch och bilder från Sisters in Love.

Fredagshaiku

2012-02-24T09:09:00.005+01:00

En natt utan sömn
Vem är jag när jag vakar
Din dåliga dröm

Kvarglömda citat

2012-02-23T19:32:00.002+01:00

Jag citerar mig själv som om jag vore någon slags kändis.

"Jagär konstnär till yrket, inte politiker; det är inte mitt jobb atthitta lösningar, utan att sätta ord på problemen. För att skapamåste man vara besatt av något. Besatthet kan se olika ut från individ till individ.
Skapandet kan därmed ta sig olika formeroch det bästa med orden är att dom aldrig tar slut, vilket en tubfärg däremot gör."

Torsdagshaiku

2012-02-23T08:41:00.001+01:00

En sak i taget
Dags att se över sitt liv
Saknar en vän här

Glömda texter

2012-02-22T20:45:00.001+01:00

Jag skriver brev som jag aldrig skickar. Ungefär som när du tänkt ringa mig men låter bli.

"Vi ska helst vara två guldfiskar isamma akvarium, där vi simmar runt runt, och varje gång vi möts skavi bli besjälade och nya för varandra. Men jag är för trött föratt simma. Jag är för trött. På att ständigt presentera mig ochatt du aldrig kommer ihåg mig ens för en millisekund. Gång pågång uppstår jag som okänd. En art du inte känner igen."

Onsdagshaiku

2012-02-22T08:01:00.005+01:00

Repor i minnet

Nutiden tillrättalagd

Det var bättre förr

Tisdagshaiku

2012-02-21T10:38:00.002+01:00

Att inte se mark

Hur är det att bo så högt

Utsikten är tall

Måndagshaiku

2012-02-20T09:46:00.003+01:00

Framtiden är här
Fy vad läskig den verkar
Fabriksodlat kött

Söndagshaiku

2012-02-19T12:00:00.000+01:00

Död mus i fälla
Kastar ut. Kattspår syns
Mus borta vad bra

Paula Lindblom

2012-02-18T16:31:00.001+01:00

Några axplock ur Paulas fina utställning på Sintra i Göteborg.

Ljuvligt och färgglatt denna gråa vinterdag. Gå och se!

Idag vernissage

2012-02-18T09:46:00.001+01:00

och jag ska träffa Paula, min blogvän!

Jewellery artist Paula Lindblom at gallery SINTRA in Gothenburg 18/2-13/3 2012

Opening Saturday 18^thFebruary 12.00-16.00

SINTRA KONSTHANTVERK
Landsvägsgatan 5
413 04 Göteborg
karta och vägbeskrivning

Telefon: +46 031 775 0120
E-mail: info@sintra.o.se

http://www.sintra.o.se

Monday-Friday 11.00-18.00

Saturday 11.00-16.00

Sunday close

www.paula-lindblom.blogspot.com

Hello friday!

2012-02-17T19:10:00.001+01:00

Skillnaden

2012-02-16T19:46:00.003+01:00

mellan mac och pc

Fylla år

2012-02-16T09:37:00.001+01:00

Förra veckan fyllde jag år. Mina kloka barn köper fina presenter på loppisar och antikvariat.

Mina kloka vänner förstår att ett glasunderlägg med prinsessan på är av absolut nödvändighet.

Öland 1985

2012-02-15T12:13:00.003+01:00

Den här tigern har jag kliat mellan öronen. Ståpäls.

Fastnat

2012-02-14T16:59:00.000+01:00

Började scanna in gamla negativ i morse. Har inte slutat än. Fastnade i det här, men jag gillar att hålla på tills det är klart. Det är många bilder. Allt ska sorteras. Många minnen dyker upp. Många fina bilder. En hel del katter och unga män : )

Jag 1983

Big blue day

2012-02-14T08:55:00.000+01:00

Ett sidospår

2012-02-13T20:15:00.005+01:00

För dem som inte var där och för dem som var.

http://mittsvarta80tal.blogspot.com/

Fail!

2012-02-13T10:32:00.000+01:00

Jobbade på en filminspelning för några år sedan. Hittade bilden i den gamla datorn och upptäckte just vad som hände bakom ryggen. Det är något Jack Nicholsonskt i den blicken och jag ser så himla allvarlig och koncentrerad ut...Kunde inte låta bli att garva!

Jag låter bli att berätta vem den andre är : )

Uppdaterar.

2012-02-13T08:59:00.002+01:00

Hittade hårddisken i den gamla datorn och flyttar filer och dokument. Brev, texter, bilder och annat som känns viktigt fanns kvar. Hoppas inte det gamla datorn smälter under tiden, fläktarna är inte de bästa. Något över 33000 objekt som utgör 6 års produktion tar ca två timmar att flytta. Det går häpnadsväckande fort att utplåna allt och egentligen inte så lång tid att få tillbaka.

I fredags fick jag tillbaka hela min Facebookinloggning i ett nafs. Trots att uttryckligen flera gånger bett att kontot ska tas bort permanent. Var tvungen att försöka hitta in i det nätverk som tycks allt mer spritt och sporadiskt så länge man håller sig utanför Fejan. Orkade inte göra ett nytt konto och som jag misstänkte fanns ju allt det gamla kvar.

En kort stund var jag där och det var som att tiden stått stilla. Samma fredagskommentarer som innan. Och det retar mig att det inte går att försvinna från FB om man vill. I den här världen är man ett hopkok av nollor och ettor som cirkulerar i cyberrymden. Flyktiga. Och trångbodda i ensamheten.

Inte konstigt kanske att så många känner sig rotlösa.

Farväl Ola Jörhall. Och tack.

2012-02-11T09:46:00.000+01:00

På 80-talet bodde jag i Eskilstuna. Vi var många som sysslade med musik i någon form, jag bakom och vid sidan av scenen.
Till Eskilstuna kom Camouflage resande från Göteborg, för att spela. Ganska många spelningar blev det och ungefär lika många övernattningar hemma hos mig.
Camouflage hade något magiskt som inget annat band lyckades trolla med, i den negativa och sura miljö som industristaden med Jantelagen skriven över himlen i neon och innevånare som svettades under sina hårt åtdragna gnällbälten, utgjorde.

När Camouflage kom blev vi nämligen glada. Att vara glad ansågs inte riktigt rätt eller korrekt på den tiden, i den staden, men när Göteborgarna från Vänersborg landade kastade vi den dystra och självpåtagna lidandemasken efter det bästa förmåga. Jubel och extranummer och de som vanligtvis stod med armarna korslagda genom en hel konsert, vågade applådera.
Den som var där med mig vet nog vad jag menar.

Som jag minns det var det alla dessa vänliga och positiva bandmedlemmars förtjänst att det alltid var så trevligt. Vid ett besök sade de samstämmigt "Vad det är fint i Eskilstuna!". Inte möjligt. Hur menade de då? Hur kunde de tycka det? Såg de något vi inte såg? Ja antagligen.

Vad jag såg när Camouflage stod på scenen var nog ändå fram för allt Ola. Man drogs till hans magnetiska blick, den tycktes uppsluka allt framför scenen. Han lyckades på något sätt ha ögonkontakt med alla, som det verkade, och såg genuint lycklig ut när han sjöng.
Ola var på sätt och vis en blondare, mindre sminkad och gladare upplaga av Robert Smith i The Cure. Man fick liksom vara med Ola när han stod där. Det blev ljust med Syster Sol i den annars ganska mörka vardag jag hade.

Under åren som gått har jag fortsatt att lyssna på Camouflages samlade produktion och jag har låtarna i huvudet och texterna plockar jag fram ibland vid behov.
För några år sedan träffade jag bandet på en fest och Ola hade jag inte sett på många år.
Vi talades vid ganska länge i köket och han ställde uppriktiga och intresserade frågor som jag svarade på med samma uppriktighet. Det var ett bra samtal som jag behövde. Jag blev som en riktig människa, inte det bihang jag var orolig för att jag var en gång i världen, det kändes varmt och soligt.
Jag frågade Ola om han verkligen inte kunde tänka sig en enda liten återförening med Camouflage, bara för att det vore så fantastiskt skoj och för att så många skulle bli glada, och just då, i det ögonblicket, tycktes idén inte helt omöjlig.

Nu är Ola borta för alltid. Något mer leende från Ola blir det inte. Jag fick reda på det i går kväll.
Jag är så ledsen och samtidigt så tacksam och glad att jag fick vara med om det här i en avlägsen tid som aldrig kommer tillbaka.

Idag passar det alldeles särskilt med Violetta du. Och Vandraren.

http://www.myspace.com/camouflageswe

Inga ord.

2012-02-10T19:55:00.001+01:00

Så obeskrivligt ledsen jag blev.

http://bloggar.expressen.se/kai/2012/02/ola-jorhall-in-memoriam/#.TzVYze4md3I.facebook

Happy birthday

2012-02-09T19:08:00.001+01:00

to me.

Utbildning lönar sig?

2012-02-09T08:30:00.000+01:00

Konstnärer vill tjäna på osålda verk

Material, ateljé, fotografering, vernissage och arbetstid. När en konstnär ska ställa ut är startavgiften hög. Nu vill Sveriges Konstnärer börja ta betalt, även om de inte lyckas sälja verken, skriver Sydsvenskan.

9 februari 2012 kl 01:30, uppdaterad: 9 februari 2012 kl 07:31

Konstbranschen upplever kärva tider,
dels på grund av att luften gått ur konstmarknaden
och dels på att antalet konstnärer är rekordstort.
Det finns i dag 6 730 konstnärer i Sverige,
34 procent fler än för sju år sedan.

Pensionär

2012-02-08T19:28:00.002+01:00

God morgon

2012-02-08T09:07:00.002+01:00

Så kan det gå.

2012-02-06T08:58:00.000+01:00

http://www.youtube.com/user/TehFnorkShit?feature=watch#p/u/0/LQ9sTRGgXQU

Tehfnorkshit (rättstavat)

2012-02-03T08:41:00.001+01:00

Originalkonst

2012-02-02T08:14:00.002+01:00

och massproduktion under renässansen.

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/varldens-aldsta-kopia-av-mona-lisa-funnen

Medelåldern

2012-02-01T19:01:00.000+01:00

Ominstallerar

2012-02-01T11:33:00.001+01:00

Jag har putsat upp det begagnade, men ack så vackra och välkomna, äpplet. Fick lite katthår på köpet : D

Kulturradion

2012-01-31T14:15:00.001+01:00

Inslag på kulturnyheterna. Intervju med kulturministern. Hon vidhåller sin idé om att man ska ha volontärer som jobbar gratis med kultur istället för att anställa kulturarbetare. Reportern frågar om hon inte ser den risk som kulturarbetarna framfört som kritik mot det systemet; att man undergräver vårt arbete och våra kunskaper och gör än fler utbildade arbetslösa.
På detta svara Lena Adehlson-Liljerot att "Nej, jag TYCKER inte det. Tvärtom, det kan vara bra för båda sidor" (? min anmärkning)
Jag TYCKER att man kan använda volontärer på byggarbetsplatser, i sjukvården, på dagis, som taxiförare, i kärnkraftverk och gruvor för att inte tala om i riksdagen. Om alla jobbar gratis bara för att det är så himla kul och bara för att man är så intresserad så får vi nog Sverige på fötter.
Jag TYCKER dessutom att Kulturministern är en fullfjädrad idiot och jag TYCKER att hon ska bytas ut.

Skriv gärna en rad till Lena. Hon kan behöva läsa på. Länk nedan.

http://www.regeringen.se/sb/d/7871

Man kan ju också se detta som en varning när högern får styra med kulturen.

http://www.dn.se/kultur-noje/scen/teatern-sorjer-nar-hogern-tar-kontroll

Äntligen!

2012-01-31T11:08:00.000+01:00

Snart kommer min mac att landa här och jag kanske får ordning på tillvaron. En månads plågsamt PC:ande är över. Så nu är det jag och Alice igen. Vi ska hälsa på Hattmakaren i eftermiddag.

Man eller mus?

2012-01-30T09:39:00.002+01:00

Någon behagar möblera om på våningen ovanför mitt i nätterna. Jag vaknar av hastiga steg, hasanden, knastranden, buller och bång. Man skulle kunna tro att det är en man men jag är ganska säker på att det är en mus, det bor ju faktiskt ingen där. Jag inbillar mig att den är typ 1 meter lång och har blodiga huggtänder och håriga händer som kan strypa en värnlös, fridfullt sovande kvinna. Ett slags mutation mellan man och mus. Det måste vara något sådant eftersom den för så mycket oväsen.
Jag får helt enkelt bygga en mansfälla och skicka upp på vinden. Vem vet, den kanske går att tämja och ha som sällskap? Ska jag beta den med ost eller en hela Renat?

Happy

2012-01-28T16:34:00.000+01:00

HappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappy

Burn baby burn.

2012-01-27T20:55:00.002+01:00

Varför ska bara kvinnor få föda barn?

2012-01-26T08:56:00.000+01:00

Jag försökte svara en av kommentatorerna till en artikel på SVD:s sida, men det fungerade inte. Så jag gör det här:

Kommentar till artikeln (?) handlade om SCUM-manifestet som retat upp så många att skådespelarna, som inte ens skrivit manus, blivit dödshotade. Av ett gäng galna kvinnor? Skulle inte tro det.
Att någon förorättad man tycker det är orättvist att inte män får göra föreställningar om hur man skär upp kvinnor bara för att de (kvinnorna) är idioter, gjorde mig lite förvånad. Ser han inte på TV? Eller film?
Vad jag kan se så utsätts kvinnor för våld och övergrepp så gott som dagligen i denna underhållningsbransch. Utan förklaring, gärna anonyma, ofta prostituerade; i snygga färger och snaskiga, nakna detaljer blir kvinnor slaktade för att någon (en man) ska få jaga mördare i kapplöpning med tiden. I snygga färger och med fräcka stunts och biljakter, men utan nakna detaljer. Mannen är påklädd och har en vacker fru, om han inte råkat supa bort henne av plikt mot arbetet och en surmulen (manlig) eller ragataaktig (kvinnlig) chef som upptar all hans tid. Hjältar finns det gott om men de döda kvinnorna är oändligt många fler.

Inga dödshot mot denna underhållning inte. En del fina priser delas däremot ut i form av statyetter av olika slag världen över, för dessa övergrepp. Om man ställer sig undrande till denna märkliga syn på världsordning blir man dödshotad.
Artikeln handlade om andra saker. Som de nedsättande kommentarer, som nästan lika säkert kommer som regn i april, angående kvinnors insatser i kulturen. Har man en åsikt om detta bloggar snart Per Ström om hur kränkt han är och får en rad gnälliga gubbar med sig i en lång och självömkande rad. Alla dessa gubbar har antagligen potensproblem eftersom de inte förstår vad ordet feminism betyder och ägnar eoner av tid åt att rota i saker som drabbat dem. De vill ha tillbaka makten om det så bara handlar om vem som ska få hålla i fjärrkontrollen framför TV:n.

Och varför får inte män föda barn? Denna orättvisa!

Artikeln här.

I bokhyllan

2012-01-25T15:57:00.001+01:00

På min inköpsrunda hamnade jag framför en bokhylla hos Röda Korset. Införskaffade en bok med texter på latin åt ena barnet som intresserar sig för detta språk, hittade en annan bok som hette "Kvinnor som tänker för mycket". Köpte inte den. Men funderade på om Kissie läst den. Eller Per Ström.

Ny Teknik

2012-01-23T11:21:00.003+01:00

Till slut har någon tänkt till. Jag kommer garanterat att köpa en sådan här Telefon.

Allmänna Reklamationsnämnden

2012-01-22T20:35:00.002+01:00

"Jag kan inte säga att de tog rätt beslut, men jag kan inte säga att det var fel heller."
Det liknar f-n i mig melodifestivalen alltihop.

SNÖ

2012-01-21T15:43:00.001+01:00

Twitter

2012-01-20T08:45:00.001+01:00

Det vore skönt med lite ordning bland Twitters konton, så det blir lättare att följa de kändisar man verkligen är intresserad av. Kategorier som sorterar bort alla de där superokända människorna och tillika amatörerna. Fredrik Lindström berättar i sin bok "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" att de tänker på självmord och annat sorgligt. (Erkänner: jag har inte läst den men jag gjorde en snabb genombläddring av det ena exemplaret av två på min second hand-butik igår).

Vem vill leva överhuvudtaget nu för tiden utan att vara känd? Eller tillhöra någon av de så eftertraktade eliterna? Bara ett land som har Svensk massmedia kan uppfinna ord som Kändiselit, vilken Fredrik Lindström naturligtvis tillhör. Klart man blir självmordsbenägen när man är okänd!

Tillhörighet är viktig i Sverige, hur ska man annars veta vem man är?

Det är också bra med etiketter så man vet vad man får. Det okända kan vara både farligt och otrevligt.

Här följer hjälpen för att få ordning på alltihop:

Glitter-för svenska kändis-eliten

Fitter-för svenska porr-eliten

Smiter-för svenska sjukskrivna-eliten

Fnitter-för svenska humor-eliten

Kvitter-för svenska fågelskådar-eliten

Bitter-för svenska ensamma-män-eliten

Kritter-för svenska bonde-eliten

Hitler-för svenska nasse-eliten

Sitter-för svenska soff-potatis-eliten

Gitter-för svenska orka-eliten

Jitter-för svenska bugg-eliten

Splitter-för svenska sosse-eliten

Snitter-för svenska styckmördar-eliten

Pitter-för svenska mans-eliten med Per Ström som ordförande
Twitter-för svenska twitter-eliten med någon silikonstinn mediabimbo som ordförarinna

Ny konstarena

2012-01-19T12:10:00.003+01:00

Det byggs alldeles för få arenor för konst i Sverige. Arenor som har kapacitet för några tusen besökare åt gången. Arenor som visar riktig konst i storformat av internationell klass. Arenor som låter konstnärer från olika länder mötas i landskamper om vem som gör den bästa konsten.
(Faktum kvarstår att konst lockar större publik/år än fotboll så här kan man även slänga in en genusdebatt och ge kulturtanten upprättelse. Politiskt korrekt ja.)

Den första Arenan som byggs ska naturligtvis ligga i Stockholm och bör för ordningens skull se ut exakt som Slussen. När denna är gjord kan alla andra kommuner följa efter och bygga mindre kopior av Slussen så att alla får en egen Slussen att bry sig om och diskutera. Efter ett tag kan man besluta om rivning av Slussen, för då kan hela kulturdebatten handla om denna och man kan på så sätt undvika andra, kanske mer relevanta och viktiga frågor som exempelvis rör konstnärernas ersättning och huruvida konst ska vara avdragsgill och om konsten verkligen måste vara trendig.
Slussen i Göteborg kommer förstås att heta Gamlanyanya Ullevi men det är en annan historia.

Konstgalan 2012

2012-01-18T11:53:00.002+01:00

Den mesta konsten som görs i Sverige är utslätad, tråkig och ensidig. För att få fart på konstnärernas arbete förslår jag att en årlig Konstgala införs, då konstnärerna nomineras och tilldelas priser. Vi behöver bli mer tävlingsinriktade och ha någon slags morot som gör att vi arbetar bättre och gör snyggare konst, det är jag övertygad om.
Galan kan se ut ungefär som följande:

På scenen i Globen hälsas publiken välkommen av någon manlig komiker som driver med de kändaste konstnärernas verk. Närmast scenen till höger sitter Alliansens företrädare tillsammans med gallerister, konsthallschefer och Bengt Ohlson. Snett bakom till vänster placeras de konstnärer som fått Konstnärsnämndens stipendier och haft råd att skaffa snygga kläder och ser chica ut i media.
Bakom dem följer så i rangordning: målare, konceptkonstnärer, installationskonstnärer, videokonstnärer, maskerade gatukonstnärer, fotografer, skulptörer, grafiker och längst bort i periferin hittar vi textilkonstnärer, smyckekonstnärer och andra lite mer udda konstarter. Graffitikonstnärer är portförbjudna och ägnar galakvällen åt att måla om Globen från utsidan.

Priskategorierna är indelade i Manliga och Kvinnliga och åtföljs av Årets Konstnär, Årets Nykomling, Årets mest Provokativa, Årets Installation och Årets Tavla. Den sista kategorin tilldelas den som har fått flest nej från stipendinämnderna och inte fått en enda utställning.
Priset i alla kategorierna är en vänskaplig dunk på ryggen av Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, ett diplom som Zlatan gjort med hans autograf samt tre minuters uppmärksamhet i rampljuset då man lätt tårögd förväntas tacka för äran och den fantastiska möjligheten att få visa upp sig.
Priser i form av pengar delas ut till Konsthallar och dess personal för deras gedigna arbete under året. Cheferna för institutionerna får extra priser i form av cigarrer, dyr sprit och ett fint handduksset att använda i bastun. Handdukarna är designade och signerade av Zlatan.
Utdelningarna varvas med underhållning av helt okända artister som skivbolagen vill marknadsföra.
Gästerna inmundigar en buffé bestående av två olika sorters rödvin på tetra samt medhavd matsäck.
De har själva betalat sina biljetter.

Svartkonst

2012-01-17T11:27:00.000+01:00

Om man är mycket irriterad på någon, vilket jag är just nu, så kan man istället för att avreagera sig på den verkliga, fysiska personen (vilket är otrevligt för alla) utöva lite hemmavoodoo. Man tar helt enkelt fram lite blandade material och formar en varelse som påminner om den man retar sig på. Viktigt är att framhäva de sårbara punkterna; de kroppsdelar den du ogillar gärna vill se som sina bästa företräden. Det är inte så noga med detaljer, huvudsaken är att du fokuserar din ilska och ditt hat på denna figur. Jag har hängt min på väggen så jag kan hata intensivt en koncentrerad kvart varje dag och lite nålar på de känsligaste ställena ger det där lilla extra.När jag känner att det inte finns mer kvar att släppa ut kommer den obönhörligen åka in i kaminen. Jag förutspår att denna människa då kommer att sluta existera i min sinnevärld och liksom förvandlas till aska. Några direkta men eller skador tror jag inte någon får, så mycket magi kan jag inte. Men för min egen sinnesfrid så känns det bra.

Positiv. Jag?

2012-01-15T16:25:00.002+01:00

Jag har fått en bok av en god vän som heter "Gilla Läget eller hur allt gick åt helvete med positivt tänkande".
I mitt eget fall har det mellan varven varit förödande med positivt tänkande. Som i fallet dator; den håller nog ett tag till! Finns mer att säga om jobb, pengar, män, bostäder och vänner men jag sparar dem för alla att fundera på.
Några exempel ur historien:

Passagerarna på Titanic: Den här båten är osänkbar!
Rödluvan: Äsch, jag går genom skogen!
Alla Henry VIII:s fruar: Mig älskar han i alla fall!
King Kong: Jag ser nog bättre från Empire State!
Adam och Eva: Just det där äpplet ser gott ut!
Juholt: Jag fyller i blanketten så här!
Reefat El Sayed: Ingen kommer att kolla mitt CV!
Steve Jobs: Naturläkemedel funkar lika bra!
André: Vi går till höger vid det där isflaket!
Lars Norén: Äh, de här grabbarna vill bara spela teater!
Isadora Duncan: Långa halsdukar är snygga!
Ett antal svenska män: En enda grogg till gör ingen skillnad!

Asociala medier:

2012-01-13T08:38:00.003+01:00

Mark Z har blivit myndig och startat en ny community:

s i t o n m y f a c e b o o k.c o m

Utomjordisk kontroll

2012-01-12T09:02:00.000+01:00

När vi äntligen får kontakt med främlingarna på andra planeter kommer de att mötas av ett mobilsvar som ber dem knappa in sitt personnummer, följt av fyrkant, för snabbare handläggning.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/miljarder-planeter-i-vintergatan
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskare-varnar-for-att-domedagen-narmar-sig

Jag hjälper polisen att lösa gåtor

2012-01-11T09:12:00.000+01:00

Det här är väl Anna Odells nya Konstprojekt? Gråtande barn har ju funnits i Hötorgskonsten länge, frågan är bara varför hon inte övergav ungen där?!

The royal force.

2012-01-10T13:07:00.004+01:00

Jag träffade en man som kallade mig Prinsessa vilket baserades på att han själv trodde sig om att vara Kung.

Trampolin

2012-01-09T09:54:00.000+01:00

Vi åkte till Louisiana.

Jag såg fram emot att få gå igenom hela stället med alla gamla välbekanta verk, och diskutera dem med sonen, som nu vuxit upp och självmant intresserar sig för konst. Det är ju många år sedan jag var på Louisiana och kände mig lite som ett barn som är på väg till Legoland.

Det välbekanta var det jag helst ville se (ett tag var jag så ofta på Louisiana att jag mer eller mindre gäspade mig förbi en stor del av samlingarna, men det är länge sedan) för just nu tycker jag det räcker med förändringar i mitt liv.

I hård blåst, men i alla fall i solsken, kom vi precis fram när de öppnade. Lite förvirring i entrén uppstod, då en kassa var utslagen efter nattens storm och vi bestämde raskt att undfly dagisgrupper och skolklasser (har de inget jullov i Danmark?) och siktade direkt på avdelningen med Ai Weiwei. Klokt beslut, vi var där ganska ensamma men blev lite förvånade och något besvikna över att det var så få verk. Inga solrosfrön och inga krukor och inga möbler...(Mitt nya jag har också tagit fasta på möjligheten att få gnälla och jag tycker golvet i de rummen är helt fel. Fruktansvärt fula. Gjorda av stora keramiska brunorangea plattor. Det skämmer verken, vem har lagt dit det? Jag vill hävda att golv i utställningsutrymmen bör vara av neutrala material, som betong eller trä så att det inte tar över, eller just skämmer ut, föremål som placeras där. Plastmattor är tyvärr poppis på en del ställen, antagligen lättstädat men så fult att man vill gråta.)

Okej, tänker vi då. Vi har i alla fall kvar nöjet att få se allt det andra. Så vi fikar och vandrar tillbaka från den ena flygeln, förbi Giacometti och Henry Moore på andra hållet, för att börja om från början liksom.

Dörren till denna flygel är stängd. Vi blir förvirrade. Sonen tror att man kan gå in från utsidan så vi tar en sväng i parken. Det är trevligt, vädret är okej. Vi hittar trampolinen från utsidan och kikar in i det rummet. Som är tomt. Vi anar oråd och hittar en dörr med en vakt på insidan. Jag frågar hur vi kommer till den fasta utställningen och han svarar på sin bästa danska att den ligger i ett magasin. Jag tror inte mina öron eller min danska, som jag faktiskt tycker är ganska okej. Jag brukar fatta vad de säger i detta platta grannland ("utskitet av kalk", säger sonen och citerar Ernst-Hugo). Jag känner en stumhet sprida sig från tungan och ut i kroppen.

Vaddå magasin? Var är Klein och Bacon och Kienholtz och Lichtenstein och Rodtjenko och resten av allt det där i konsthistorien som jag nu äntligen ska få dela med en här artonåringen!? Jag vill inte ha förändring-jag vill ha gammalt vant och välbekant. Jag vill inte ha magasin, jag vill se konst!

Antiklimax är förnamnet. Besvikelse efternamnet. I källaren hänger teckningar som är så tråkiga att klockorna stannar. Vi lämnar Humlebäck redan efter tre timmar. Som tur är finns det annat att se i Köpenhamn.

Svensk damtidning

2012-01-08T13:55:00.000+01:00

Det är söndag och jag har sovit i närmare tolv timmar. Konstig känsla. Jag brukar kasta mig upp i ottan oavsett vilken dag i veckan det är. Som plåster på alla öppna sår får jag köpa en väns dator för ett facilt pris.
Bestämde mig efter detta glada besked för att tända en brasa i kaminen. Nu brinner alla prinsessor och kändisar och värmer mina fötter. SD brinner halvbra. Tryckt på dåligt papper.

Jag tror allting som händer i livet har en mening...

2012-01-06T12:27:00.000+01:00

Det är i alla fall vad prinsessan Madelän säger i Svensk Damtidning. Jag håller inte med om det. Jag tror en del saker som händer är totalt meningslösa faktiskt. Å andra sidan fortsätter reportaget om sessans meningsfulla uttalande med en summa på 700 000 miljoner kronor eller något ditåt. När jag har de pengarna kanske jag också tycker allting som händer har en mening. Häpp häpp!

Tack!

2012-01-05T22:26:00.002+01:00

Efter en busstur som nästan var lika lång som själva hemresan från Köpenhamn, kom jag välbehållen hem.
(Inga träd över bilen. Emil verkar ha lunkat förbi utan att lämna några spår. Själv sov jag oroligt på ett hotell i Köpenhamn när Emil härjade som värst, men det berodde på att det var ungefär 45 grader + och som brukligt är; en obefintlig ventilation som gjorde att både jag och sonen kände oss lika utvilade som två nykokta kräftor vid uppstigandet).

I alla fall:
Någon okänd välgörare måste ha uppfattat att jag saknar flärd och lyx i mitt liv och vänligt nog beställt en prenumeration på Svensk Damtidning åt mig. Första numret låg nu och glittrade i brevlådan denna kolsvarta januarikväll.
Det ska bli underbart, med betoning på under, att få läsa om alla spännande prinsessors frisyrer och kändisars göra-slut-problem och annat glamoröst i min fattiga och ensliga tillvaro. Jag som tänkt blogga om mina turer bland konst och formgivning i grannlandet Danmark, och kanske om maten, tågförbindelserna, hotellet, vädret, teatern vid vattnet och annat kulturellt och trevligt där nere ser nu istället framför mig en hel veckas bloggande om artiklar ur Svensk Damtidning.Tänk bara en rubrik som "Jag längtar efter att få lära känna vårt barn". Min fantasi skenar åt alla möjliga håll.

Virusforskning

2012-01-03T06:27:00.000+01:00

Forskare har lyckats mutera fågelinflurnsaviruset och man befarar att en Pandaemu kan utplåna Europa.

Ja ja

2012-01-02T16:21:00.000+01:00

Under tiden får jag släpa mig fram med en urtrist pc. Jag lider.

Allting är borta.

2012-01-01T12:06:00.002+01:00

En jävla start på det nya året. Min mac lägger av idag den 1/1 2012 och hela min tillvaro har fått en hårddiskkrasch, bildligen och bokstavligen. Är det okej att jag ger upp nu? Eller ska jag fortsätta vara klämkäck och positiv?

Ny ordlista för 2012

2011-12-31T13:57:00.000+01:00

Det har lanserats några nya ord inför nästa år. Listan finns hos SVD.
Jag vill lägga till uttrycket Mellandagsdepression; i betydelsen att känna sig helt håglös efter julens alla fröjder men gaska upp sig lagom till nyårsfestligheterna.
Det nya året kan eventuellt inledas med en Raketdepression, om man skjutit upp den förra i mellandagarna. Den är lite snabbare, främst framkallad av det faktum att man inte blivit bjuden på något nyårskalas. Den bör vara avklarad senast 2:a januari.

Lycka till, ge aldrig upp och Gott Nytt År!

Upplysning del 5

2011-12-30T10:45:00.003+01:00

Skillnaden mellan en Arbetstagare och en Arbetslös.

En arbetstagare har ca 4 klämdagar per år.
En arbetslös har 365 klämdagar per år.

Upplysning del 4.

2011-12-29T11:36:00.000+01:00

Skillnaden mellan 7 rätt och 5 rätt på Lotto.

3 958 603 kr

Upplysning del 3.

2011-12-28T12:15:00.003+01:00

Skillnaden mellan en besiktning utförd av ANTICIMEX och En dag i Helvetet.

En dag i Helvetet är bättre.

Upplysning del 2.

2011-12-28T08:24:00.004+01:00

Skillnaden mellan räkor och svamp.

Räkor

Svamp

Upplysning del 1.

2011-12-27T20:14:00.001+01:00

Skillnaden mellan konsumtion och konst.

Om man går på köpcentra så går man inte där för att studera klädesplagg och titta och förundras över allt spännande och vackert för att sedan gå hem och vara nöjd med en upplevelse. Affärer finns för att du ska handla byxor, väskor, skor, tv-apparater, rakdon, parfym och annat du behöver eller inte behöver. Detta är konsumtion.

Om man går på en utställning på en konsthall går man inte dit för att köpa konst. Man går dit för att förundras, bli arg eller glad, upprörd eller dylikt. Sedan går man hem och har på köpet fått sig en tankeställare om man har tur. Alldeles gratis utan köptvång. Detta är konst.

Om man tänker sig att konstnären ska göra konst som säljer och detta är syftet med en utställning så tänker man som en konsument. Därför är det bra att veta skillnaden mellan konsumtionen syfte och konstens dito.
Konsthallar är inga köpcentrum. Därför är det bra om de som inte vet något om konstens villkor slutar tjata om att bra konst säljer sig själv och den som inget tjänar på sin konst är samma sak som en dålig konstnär. Om någon däremot bygger ett Nordstan för bara konst så kan vi diskutera saken på nytt.

Spådomar med ett visst mått av önsketänkande inför 2012.

2011-12-26T11:23:00.001+01:00

Carl Bildt avgår och flyttar till ett Afrikanskt land.

Prinsessan Victoria får tvillingar och undersåtarna får dubbla kronprinsessor och allt blir som i en riktig saga.

SJ anställer en Sturmbahnfürer.

Melodifestivalen bombas av några arga fundamentalister från blandade läger.

Kim Jong-Un avsäger sig jobbet som ledare och blir schlagersångare.

Euron byts ut till Yen.

USA lägger ner kriget mot terrorismen och tar tag i sina interna problem.

Kungen smygfilmas då han dricker kaffekask på en pizzeria i Jordbro.

Kvinnor med silikoninplantat får dessa utbytta till nya av gips.

Håkan Hellström tar av sig Kalle Anka-kostymen och det visar sig att han inte har något kön han heller.

IDOL läggs ner eftersom det uppdagas att det är programledarna själva som sjunger alla bidrag och deltagarna mimat sig igenom 78 säsonger.

Svenska konstnärer får månadslön för att arbeta med utställningar som visas på konsthallar med fritt inträde.

Musse Piggs och Snövits enda barn träder fram och kräver Walt Disney på miljardbelopp.

Leif GW Persson får sparken från alla media.

Staten tar ansvar för allt som de sålt eller utrotat och vars verksamheter gått åt helvete.

Anni Lööööv kommer ut som Moderat och Jonas Sjökvist som Kommunist.

Kate Bush får Polarpriset.

Okronologisk Årskrönika 2011. Del 5.

2011-12-25T07:29:00.002+01:00

Amerikanarna hittar Bin Ladin.

Zlatan skriver en barnbok som heter "Zlatan och bollhavet."

Kissie blir myndig och får skägg. BlondinBella skaffar mustasch och blogkrig utbryter.

Vaclav Havel dör.

SJ provar en ny vintertidtabell och kör efter solur.

Jimmy Åkesson bjuder in sina religiösa vänner för att komma på vad som egentligen är konst.

Eller inte.

DN:s årskrönika

Okronologisk Årskrönika 2011. Del 4.

2011-12-23T16:06:00.002+01:00

Klimatmötet pågår i Durban och ingen orkar sortera soporna.

Nätkonserter i direktsändning uppfinns av en konstnär. Kändisar köar för att delta.

Scum-manifestet diskuteras på hög nivå.

Silikonuttar läcker längre.

Carola gör come back på andra sidan jorden.

Maud Olofsson avgår som ordförande i Centerpartiet.

Okronologisk Årskrönika 2011. Del 3.

2011-12-23T08:24:00.000+01:00

Annie Lööv ger bidrag till Facebook och får en egen Statusuppdatering.

Kajsa Bergkvist kommer ut.

Svenskarna firar midsommar.

Per Ström bloggar vidare om kränkningar mot mannen.

Håkan Juholt har svårt med blanketterna men är bra på att brodera ut texten.

SAAB i Januari

Tvättstugan i Sagerska fixad för 14,7 miljoner skattepengar och Fredrik Reinfeldt ser äntligen glad ut.

SAAB i December

Okronologisk Årskrönika 2011. Del 2.

2011-12-22T20:44:00.001+01:00

Black Sabbath gör Come back.

Caremas åldringar behöver vård.

Svenska journalister åker till Etiopien.

Kim Jong-Il får en hjärtattack på ett tåg.

Obama tar hem sina trupper från Irak.

Prinsessan Victoria blir på smällen.

Okronologisk Årskrönika 2011 i bilder. Del 1.

2011-12-22T09:44:00.000+01:00

Finansministern hyllas i media.

Nya planeter liknande jorden upptäcks.

Diktaturer faller efter uppror bland folken.

Ny kris hotar i Sverige.

Kungen roar sig i fel sällskap.

Lena Nyman är död.

Skolinspektionen granskar privatskolan Lundsberg.

Nu blir det mera konst.

2011-12-21T22:02:00.001+01:00

Lyckades efter 7 telefonsamtal till SJ och en del svärande framför datorn, få igenom en biljettbeställning så att jag och den äldste sonen kan åka tåg till Köpenhamn. Tänkte ta en Hof och kanske hinna med lite annat när vi ändå är i Danmark.
Sedan jag bodde i Malmö på 80-talet har jag knappt satt min fot i den skånska myllan och ännu mindre i Köpenhamn. Malmö för mig är som en blind fläck numer.

Om jag vågade (jag var visst modigare förr?) skulle jag försöka få tag på en person som jag tror bor i Malmö och som jag gärna skulle träffa för ett hej-vad-gör-du-nuförtiden och en kopp kaffe på gamla väster eller en öl på någon bakgata. Jag skulle väldigt gärna få presentera sonen. De är lustigt lika varandra på flera plan, hur det nu är möjligt.

Här följer en lång parentes:
(En del människor tycks tro att personer under 20 år är helt ute i det blå men då tror man helt fel. I alla fall i det här fallet. I värsta fall har man också har glömt hur det var att själv vara 18 år och fullständigt kapabel att tänka själv och åtminstone jag ((och den här personen jag nu vill träffa)) umgicks med folk i väldigt varierande åldrar på den tiden.
Faktum är att jag föredrar att umgås med min son i vissa lägen framför jobbigt nostalgiska, uttråkade och stagnerade gamlingar i min egen generation. Unga människor vågar ha åsikter, vara intellektuella och är nyfikna och energiska och så vet de en himla massa bra saker om en oändlig rad med grejer som jag aldrig skulle hunnit ta reda på annars. För att lugna min läsarkrets så vill jag meddela att jag inte går på krogen eller festar loss med sonens kamrater. Det är just det jag inte gör.)

Åren går ju hur som helst, och vad jag förstått efter en del bakslag är att jag nog inte ska ramla in på scenen igen efter sådär 25 år. Håller mig därför på rätt sida sundet och struntar i Möllevången, Konsthallen och Ribban. Annars vore det spännande, sonen har faktiskt bott i Malmö under sitt första år i livet och det finns en del jag skulle vilja peka på där, och framförallt några stråk i Pildammsparken där han vaket studerade omgivningarna fast det var meningen att han skulle sova under barnvagnspromenaderna. Detta studerande av omgivningarna fortsätter nu för egen maskin.

Louisiana och Ai Weiweis utställning är det som vi vill se. Det är därför vi åker. Å andra sidan tror jag vi tar bilen (den är ju ändå lagad för 78:e gången) till Malmö i sommar, det känns som ett bra projekt. Malmö och Pildammarna i januari är ändå sådär. Och i sommar kanske jag vågar dra iväg ett sms till den där personen?

Fas 3

2011-12-20T09:14:00.001+01:00

Morgonens P1 har ett reportage om fas 3. En åtgärd som liknar en slags råttfälla för vuxna. Vuxna som kanske arbetat hela sitt liv utför jobb som egentligen ska vara en sysselsättning.
Vad är sysselsättning? Vattna blommor, sortera frimärken, tvätta fotbollströjor, gå ut med hunden, baka bullar, läsa tidningen, sy kuddfodral? Eller är det att jobba åt företag som förutom att de inte betalar lön får ett bidrag på 5000 kr/månad?
Jag känner till exempel där kommuner fått konstnärliga utsmyckningar gjorda som Fas 3-arbeten. Alltså bör konst räknas som sysselsättning och jag kan sysselsätta mig hela dagarna så det är bara att ge mig de 7000 kr/månad man bestämt ska vara en rimlig summa att leva på. Helt okej. Bättre än inget.

Som vanligt upprepar man på AF hur bra det är att få in en fot på arbetsmarknaden för det är kontakter som är allt. I och med detta motsäger både dem och regeringen sig själva som upprepar hur viktigt det är med utbildning. På min tid hette Fas 3 Beredskapsjobb. Jag jobbade hårt 6 månader på dagis när jag slutade gymnasiet, under denna rubrik. Fas 1 kanske det hette inofficiellt?
Jag vikarierade inkastad för en person som blev långtidssjukskriven efter bara en månad och skolade in telningar på löpande barn, då jag inte läste sagor, bytte blöjor, byggde kojor och serverade mellis.
Jag hade beredskapsarbetarlönen kvar under denna tid som vikarie och kommunen bör ha tjänat bra på denna lösning. Men alla var nöjda; ungarna älskade mig liksom föräldrar och personal. Jag gjorde ett jättebra arbete och efter 6 månader var det tack och hej och så var jag lika arbetslös igen. I kommuner hjälper inga kontakter för man har regler för vilka man få anställa. I andra branscher dög inte mina 6 månader på dagis till så mycket. Snyta barn kan väl alla göra?

För någon vecka sedan lästa jag i Metro om en man som sökt 300 jobb (jag blev lite förvånad över att det finns så pass många arbeten men jag har säkert sökt 100 i alla fall vid det här laget) i ett och ett halvt år. Till slut erbjöd han pengar, d v s sin första månadslön, till den som gav honom jobb. Nu blev han nerringd av företag som var beredda att anställa honom. Men tyvärr, han var redan upptagen. Jag funderar nu på vad jag ska erbjuda? En ihopfällbar cykel, 4 Trisslotter eller en helg på SPA till den som anställer mig?

Det kommer inte att bli lätt för AF och regeringen när alla SAAB-anställda ska börja i Fas 3 om ett halvår. Jag föreslår därför att Sverige skänker SAAB och alla dess anställda till Nordkorea. Kim Jong-Un kanske nappar stort och kineserna kommer att jubla.

Välgörenhet och diktatorer

2011-12-19T15:52:00.003+01:00

Denna dag meddelas att Kim Jong-Il är död och då har en av mina julönskningar från någon julkalender jag gjort tidigare år, till slut slagit in. Nu hotas förvisso maktbalansen eftersom den alltid upprätthålls i något hörn av världen av någon diktator. Diktatorer verkar således behövas. Och vi bör vara lite ängsliga, börsen i Sydkorea föll kraftigt direkt. Om sonen Kim Jong-Un kanske vill visa musklerna och släppa ifrån sig någon missil eller hitta på något annat, kan det bli minst sagt otrevligt. Han ser inte helt pålitlig ut och något lite för ung för att hålla i en hel nations (och grannländernas) väl och ve. I radion hör jag människor från Nordkorea gråta hysteriskt, som på beställning. Häromdagen dog Vaclav Havel. Då grät antagligen folk äkta tårar.

I nyhetsbrevet från KRO samma dag som diktatorns död meddelas finns en länk till Göteborgs Fria som tar upp det faktum att konstnärer förväntas skänka verk gratis, för att de sedan ska säljas och behållningen gå till välgörande ändamål. Jag tackar nej till alla sådana erbjudanden (erbjudanden?) eftersom det lätt kan få folk att tro att jag tjänar en massa pengar och har råd att skänka bort mitt arbete. Detta är ju alldeles fel. Det bästa vore ju om man KÖPTE konstverken för en viss summa som andra sedan får bjuda på. Men här handlar det om att folk ska få möjlighet att köpa billig konst på vår bekostnad och på köpet ska vi som gör jobbet få publicitet. Ständigt detta arbetande för lite publicitet. Vilka andra yrkesgrupper behöver göra det? Inte min bilmekaniker i alla fall...
Och tyvärr, jag skulle inte ens skänka konstverk om så pengarna skulle gå raka vägen till Nordkoreas svältande befolkning. Däremot skänker jag pengar, då jag har, till olika hjälporganisationer och handlar på Röda Korset.
Läs artikeln. Den innehåller just det som jag tjatat om länge.

Den kulturlösa högern. Den klasslösa vänstern.

2011-12-16T09:54:00.001+01:00

I morgonens P1 kommer jag rätt in i en diskussion om den kulturlösa högern och det här tyckandet utan substans som är så vanligt i sociala medier. Särskilt i blogvärlden. Någon kulturelit finns inte heller i det här landet, vilket personen i studion (hann inte uppfatta namnet) så riktigt påpekade.

Att vara kulturell eller kanske snarare intellektuell, jag tror det är samma sak, i Sverige är inte fint.
Vi har sportelit och musikelit och politikerelit och kändiselit men någon kulturelit har vi inte enligt Jantelagen: du ska inte tro att du är något (såvida du inte tjänar en massa pengar på precis vad som helst eller har tremiljoner träffar på Youtube).

Jag har en teori om det, nämligen att vi fått för oss att det inte finns några klasskillnader i Sverige sedan några årtionden. Fel. Vi har stora klyftor mellan hög och låg, rik och fattig i det här landet. Att ifrågasätta den ordning som adeln och kungahuset infört och vill vidmakthålla är inte så välkommet. Därför gäller det att mata folk med dumhet och förhoppningar om ett klättrande upp till den högre klassen genom att delta i TV-program som Idol eller Robinson. Folk ska invaggas i tron att kändisskap ger inträde i den finare världen då man per automatik kommit upp sig, men istället får man frottera sig med andra tillfälliga kändisar. Att inbilla sig att klassresan handlar om inkomst, kändisskap eller flest träffar i media är sorgligt
TV matar oss ständigt med kändisprogram av typen Stjärnorna på slottet, Så mycket bättre och På spåret. TV-program som i mina ögon mest verkar vara till för kändisarna själva. När de blivit lite bortglömda eller inte sålt tillräckligt många skivor i Sverige eller kanske tappat håret och fått sämre roller, då hittar man på TV-program som betalas med våra licenspengar och så ska vi matas med oändliga historier om den spännande och slutna värld som Kändisarna med stort K lever i och som vi alla förväntas vilja komma in i. Jag har ingen TV. Jag vill inte betala för det här och fram för allt inte Melodifestivalen.

Det är konstigt ändå att folk ställer upp på det. För min egen del har jag alltid velat veta mer, bilda mig, ifrågasätta maktstrukturer och identiteter som hänger ihop med vilka vi är och var vi kommer ifrån.
För att göra det så bör jag läsa på och hålla mig uppdaterad i samhället och världen. Att granska och genomskåda och tänka själv. Det räcker inte med att delta i Idol. Och det räcker inte med att bara substanslöst tycka något om något som man tror.
Klassresan handlar inte om att tjäna mer pengar än grannen. Detta har propagandan och näringslivets toppar dock fått oss att tro. Utbildningsnivån i Sverige har sjunkit och skolministern kliar sig i huvudet av förvåning. Det gör inte jag. Att vara bildad och intellektuell är inte lönsamt. Det är lönsamt att gå på audition och vara framgångsrik popstjärna innan man fått pubishår.
Klokhet, erfarenhet och tänkande; kreativitet och eftertänksamhet ger varken uppskattning eller pengar.
Många års ihärdigt lobbyistarbete för att vidmakthålla dumheten, ja till och med öka den och ge den hög status, har gett resultat.

Nu protesterar någon naturligtvis och säger att det visst finns en kulturelit i Sverige. Om man med dessa menar dem (några få) som ständigt återkommer i media så ja, naturligtvis. Som Fredrik Lindström och Marianne Lindberg de-Geer. De får företräda oss alla. Vi har ju Svenska Akademin tack-och-lov, som varje år delar ut ett Nobelpris i Litteratur. Jag hörde en annan intervju i P1 (Kulturkanalen) för ett tag sedan, då Horace Engdahl pratade. Då blev jag alldeles glad för han sade bara bra saker. Bland annat om bristen på en vuxen kultur i ett Sverige där allt är så fixerat vid ungdom och utseende.
Naturligtvis ingår det i konspirationen. Att vara ung och lättpåverkad och oerfaren är naturligtvis guld för ett samhälle som vill vidmakthålla sina maktstrukturer och sina klasser. Tillräckligt dum så går du på floskeln att klasserna inte finns.

Själv är jag uppvuxen med frasen "Ja han/hon var ju inget märkvärdig" ringande i öronen. Länge funderade jag på detta. Vad betydde det? Att inte göra sig märkvärdig? Vad var det? Att inte vara det ansågs fint. Man skulle inte tro att man var något nej. Och märkvärdig blev man och är man om man inte vill titta på Idol eller diskutera extrapriserna på matbutiken. Det finaste man kan få höra där jag växte upp är att man inte är märkvärdig fast man är känd. Min egen klassresa talar vi tyst om. Den klasslösa vänstern kanske trots allt är de intellektuellas hopp?

Jag håller med den där som talade i P1 i morse. Utom på en punkt. Det finns folk som bloggar om viktiga saker och det finns dem som använder sig av sociala medier som kan stava.

Bilmek.

2011-12-15T17:05:00.002+01:00

Lyckades få bilen till en verkstad. Buss hem. Det regnar och blåser.
Bilen klar på eftermiddagen. Bilmeken ringer inte och ger mig något kostnadsförslag utan meddelar bara att det kostar 3000 kr och att bilen är färdig. Jaha ja. Han skiftar till vinterdäck alldeles gratis, på min fråga vad det kan tänkas kosta, när han ändå hissat upp bilen och tycker att ytterligare 2500 kr känns korrekt för att byta hjullager.
Jag tackar varmt och innerligt för däckbytartjänsten som inte kostar ett endaste litet dugg. Jag tackar nej till nya hjullager som skulle minska bullret i min bil avsevärt men jag har inte råd.

Tar bussen tillbaka till hans verkstad. Det regnar inte. Bussen kör förbi hållplatsen jag vill gå av på, för chauffören är upptagen med att spela trumsolon på ratten. Jag kliver av i en korsning och håller krampaktigt i ett brev från Skattemyndigheten med min uträknade restskatt. Jag vill ju inte tappa bort det.

Får bilnyckeln. Betalar med kreditkort. Hoppas på att ett mirakel ska sätta in pengarna tills nästa månad.
Frågar om inte bilmekaniker också snart ska innefattas av RUT eller ROT. Då skiner han upp, verkstadsmannen, och drar en kort men kärnfull föreläsning om hur dåligt betalt han har som hantverkare. Han tar 700 kr/timmen plus moms. Då tittar jag på honom och säger "Jaha du. Jag som är konstnär med fem år på högskolan och har en massa studielån att betala tillbaka får ingenting när jag arbetar. Jag tycker inte du ska klaga".

Jag kunde lika gärna fått syra i ögat.

Äntligen ett genombrott i laboratoriet!

2011-12-14T09:18:00.002+01:00

På tisdagen presenterade konstnärer vid konstacceleratorn i Stern resultatet av jakten på den svårfångade Konsten. DN svarar på tre frågor om det som kan vara ett genombrott för konsten

Hur säkert är det att konstnärerna vid Stern verkligen har hittat Konsten?

– Det är ganska säkert, men inte tillräckligt för deras krav. I dag säger de att det kanske finns en chans på hundra att resultatet bara ett utslag av slumpen. Det kanske låter lite, men de vill ha max en chans på miljonen att det som de gör beror på slumpen. I sommar hoppas de vara helt säkra, tills dess får champagnen vänta.

Om det nu visar sig vara rätt avvikande uttryck vad innebär det för vår syn på hur konsten är uppbyggd?

– Det bekräftar vad forskarna har trott sedan mitten av 1960-talet. Denna bild av världen och konsten kallas för Standardmodellen. Alla andra pusselbitar i Standardmodellen är bekräftade för länge sedan. Men avvikelse är en nödvändig del, och den har gäckat konstnären än så länge. Utan Avvikelse rasar hela Standardmodellen, och de måste tänka om rejält.

Finns det ännu fler avvikelser från Standardkonsten att upptäcka?

– Javisst. Det finns till exempel så kallad mörk konst och textil konst. Det finns också en teori som kallas supersymmetrikonst, och går ut på att alla känd konst har en okänd tvilling. Dagens resultat, som antyder att Konsten har en motsvarighet motsvarande 125 konstnärer, passar utmärkt med dessa två teorier.

Sticka eller stickas...

2011-12-13T17:32:00.001+01:00

det är frågan.

Skit också!

2011-12-12T14:54:00.000+01:00

Bilen död. Jag orkar fan inte mer.

Den här bloggposten innehåller nötkräm

2011-12-11T19:58:00.001+01:00

Ja nu är det snart jul igen med nya köprekord i krisens Sverige!

Jag bloggar därför denna text från UNICEF. Hoppas ingen är allergisk mot nötter.

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här!

Tröttsamt.

2011-12-11T19:35:00.001+01:00

En symaskin full med elektronik. Plötsligt kärvar frihjulet. Nålen fastnar i botten. Allting hackar. Varningslampor blinkar.
Japanerna har ordnat så jag inte kan komma åt och titta om det eventuellt är några trådar som fastnat och gör så det inte går runt. På den gamla mekaniska tiden gick detta utmärkt. Gick symaskinen dåligt så fixade jag det själv. Nu är det så många kretskort och små lödningar i vägen att jag inte vågar peta på någonting. Jag tycker om min symaskin annars men inte just nu. Och det var just nu jag kommit igång och behöver den!

Om bilen funkar som den ska så kanske jag kan åka till symaskinsdoktorn i morgon.
Om inte så ska jag stanna hemma och sura hela dagen.

Lyssna!

2011-12-11T12:06:00.001+01:00

Här är Musik för alla själar.

Nobeldagen!

2011-12-10T10:12:00.001+01:00

Lite kreativitet på den hemliga menyn till Nobelfesten vore roligt. Som:

Drottningkrabba och Kungskräfta serverad på en bädd av is

Prins Daniels Njurpaj

Småprinskorvar rullade i kokain

Prinsesstårar och Kaffeflicka

Manliga genier

2011-12-09T10:18:00.001+01:00

När det handlar om pengar så finns det alltid manliga underbarn som ser till att världen snurrar och vi alla blir en del av kapitalinvesteringarna. Jag blir yr i huvudet av all genialitet. Jag mår illa när det snurrar för mycket.
Storebror ser dig inte men Mark Zuckerberg gör.

Tristguiden!

2011-12-07T13:54:00.001+01:00

Jag har länge haft planer på att göra en T(u)ristguide - din hjälp att hitta platserna du bör undvika!

Det började med Eskilstuna, där finns en del ställen som skämmer ut hela staden. I kommunen har man också en avdelning för konst och kultur som går under rubriken Uppleva och Göra. Konst och kultur är ett skällsord i gamla arbetarkommuner, man korsar sig och skriker tvi fan och tar en sup när konst kommer på tal, det har jag sett med egna ögon... Nej, äventyr, sport och köpcentrum ska det vara! Lite Kent går hem, de är ju så populära.

Här fanns förr en fotbollsstadion som K-märkt uppmärksammade men som nu rivits och bytts ut till något som det forna Sovjetunionen inte hade skämts för, samt en fin motorstadion för speedway som utlokaliserades i skogen och där motorstadion låg, finns nu ett otroligt fult villaområde som på köpet degraderat det Egna-hemsområde där jag själv växte upp. Om man förnekar att konst och kultur finns så blir det som det blir. Folk asfalterar uppfarter och sågar ner häckar och förvandlar äppelträd till något som liknar gigantiska bonsaiträd. Det är okej att bygga jättelika altaner flera varv runt husen också. Så det syns. Att man har råd. Efter det går man på någon lokal sylta och dricker sig asplakat.
I Sverige är kultur något fult och man ska inte tro att man är något om man kan tänka själv. Vi strävar alla efter att vara populära och likadana och det är finare att var kändis än professor.
Big Brother-kändis ger högre status och lön än fem år på universitetet.

Efter Eskilstuna tror jag det får bli Gråbo-guiden. En fasansfull plats i Sverige där man förmodligen aldrig heller hört ordet estetik.

Puppa...

2011-12-06T11:37:00.001+01:00

...eller fjäril. Vilken kom först?

Kreativ.

2011-12-05T18:06:00.001+01:00

Jag funderar på hur det ligger till och ibland stöter jag på intressant forskning. De nedan beskrivna personlighetsdragen borde vara högvilt för vilken arbetsgivare som helst. Sätt igång och anställ fler konstnärer!

Ur dagens DN:
"– Det utmärkande för kreativa människor är att de är öppna för intryck från andra. Navelskådande räcker inte. För att en idé ska kunna betecknas som kreativ och nyskapande måste den dessutom vara tillämpbar. Kreatören måste kunna berätta om och förankra sin idé hos omgivningen.
Kreativitet i sig är inte genetiskt betingat. Men det finns vissa personlighetsdrag som går igen hos kreativa människor.
Förutom att de är öppna och utåtriktade, är de också ofta toleranta och medkännande, samvetsgranna och strukturerade, enligt Maria Sandgren"
Hela artikeln på Insidan

Att barn inte blir våldsamma av våldsamma datorspel har jag bevis för. De blir kreativa!

Läs mer om det här. Och gå sedan till länken nedan. Om jag var chef för ICA skulle jag låta den här flashnörden göra ny reklam för köttbullar och tomater och chips och kasta ut den där tråkiga Stig. (Det kanske å andra sidan är gjort, jag vet inte för jag tittar sällan på TV och då ej på reklamkanaler. Stig kanske är begraven nu? Äntligen?!).

Alla filmer är gjorda av mitt ena barn. Sidan uppdateras ganska ofta.
http://brainrakes.blogspot.com/

Även på SvD har man synpunkter på FB.

2011-12-01T06:52:00.001+01:00

Jag har redan meddelat att jag klev av Facebook för någon vecka sedan.

En del av mig ville inte längre vara med när jag sett filmen Social Network. Faktum är att jag blev dyster till mods av att se hur Mark Z snott hela konceptet av några aningslösa snubbar, utnyttjat folk och sedan tjänar han miljoner på att vi sitter och gillar till höger och vänster. Så det handlade nog en del om det också; att jag ogillar sådana människor och inte vill vara med och dela.
Om nu historien är sann, det kan jag ju inte veta. Det kanske bara är en reklamkupp för att öka intresset ännu mer?! Ingenting och ingen går säker på nätet. Man vet aldrig vem som är på riktigt och inte, vilka nyheter som är sanna och vilka bilder som inte är retuscherade.

Jag förundras också över det ängsliga landet Sverige: där få vågar ha en åsikt, där engagemang är töntigt, solidaritet är ett skällsord, feminister hånas offentligt, dumhet hyllas och alla står i samma kö även om det finns flera kassor lediga. Svenska folket lider av en utpräglad gruppmentalitet som innebär att den som inte är med, är emot. Alla ska därför vara med på FB. Och i tider när myndigheter, kommunala inrättningar och statliga verk ska följas och gillas på Facebook så trycker jag på delete.

http://www.svd.se/kultur/trottsamt-kramkalas_6672442.svd

Stausuppdatering
Göra slut

Hej då November!

2011-11-30T15:41:00.001+01:00

Hej December!

Snart är det jul...

2011-11-29T21:40:00.001+01:00

...och jag tar drastiska, dramatiska och diskreta beslut. Ingen julkalender i år. Jag har annat för mig.

Sömnproblem

2011-11-29T07:44:00.001+01:00

Hade svårt att somna igår. Började plötsligt oroa mig för att Håkan Hellström ska få Polarpriset.
Och så är det ju det där med restskatten också.

Björkblund och hans skola.

2011-11-28T18:20:00.001+01:00

Har lyssnat på P1 när jag har suttit vid symaskinen och följt debatten kring svenska skolan. Reportern snubblade lite på orden och kallade Jan Björklund för Björkblund. Ett namn som verkligen uttrycker hans personliga varumärke.

Björkblund förespråkar med en dåres envishet legitimation och lämplighetstester för lärare, som om det skulle höja nivån på utbildandet. Som om det vore lärarnas fel att skolan brakat ihop här och var. Som om ungarna skulle må bättre, jämlikhet skulle råda, resurser fördelas bättre. Som om det skulle få friskolorna att avstå sina vinster och sitt jämkande med betygsstatistik och sina bonusar till sina sektliknande lärare. Som om Svenskt Näringsliv vidare skulle börja rekrytera sina direktörer och näringslivstoppar från den kommunala skolan och inte direkt från Lundsberg eller Sigtuna. Ja det är antagligen vad Björkblund menar när han hummar sig igenom svaren på alla frågor om hur han tror att det här nya ska ge resultat, med luddiga formuleringar om ordning och betyg.

Jag vill införa lämplighetstest och legitimation för ministrar. Det kanske skulle höja nivån på både skolan, äldervården och barnomsorgen. Det är i alla fall inte personalen vi alltid ska skylla på när saker spårar ur. Det kan vara fel på spåret och inte på den som måste dra loket och alla vagnarna.

Snow!

2011-11-27T11:59:00.001+01:00

Hörde just låten Snowflake från Kate Bush's nya skiva 50 words for snow. Underbar! Villl ha vill ha!

Kate och jag har ett långt förhållande vars detaljer jag hoppar över men vi tänker lite lika faktiskt.
Det vet ju inte Kate förstås och det spelar ju ingen roll. Ibland har jag lånat hennes textrader eller titlar till min konst.
Nu råkar det vara så att jag också jobbar med ett snöprojekt. Baserat på just olika ord för snö. Så när jag hörde titeln på hennes nya skiva första gången nickade jag lite instämmande. På mitt senaste vernissage fick jag frågan om jag hade några förebilder. Svaret är Kate Bush och mormor. Mormor hette Svea. Kort och gott.

Häromdagen var jag bjuden på middag och vi lyssnade på den gamla Kate. Jag undrade då varför hon aldrig fått Polarpriset? Borde hon inte varit den första vinnaren av alla? Vi spekulerade sedan i vem som får det nästa gång. Vi oroar oss mycket över att Ulf Lundell får det istället för Kate. Men den oron kan ju vara obefogad. Det kanske blir Europe eller Robyn; kanske Leonard Cohen eller om man åtminstone tänker till lite; Tom Waits. Vi väntar i alla fall med spänning på att juryn ska upptäcka en föregångare på flera fronter och ett musikaliskt geni som Kate Bush.